Vem var Frédéric Chopin

Frédéric Chopin föddes 22 februari eller 1 mars 1810 i den lilla byn Zelazowa Wola i närheten av Warszawa. Chopin och hans familj bodde på ett gods hos en polsk adelsfamilj som hans pappa tjänstgjorde hos. Chopins musikaliska talang visade sig väldigt tidigt och var redan vid 10 års ålder ett berömt underbarn. Han uppträdde som huvudattraktion på tillställningar för de förmögnaste adels- och furstehusen.

 

chopin

 

Chopin lärde sig först att spela piano av sin far, men hans första riktiga pianolärare var Wojciech Zywny. Efter bara några år insåg Zywny att Chopins talang översteg hans egen. Istället så utbildade sig Chopin hos den berömde musikpedagogen Józef Elsner. Elsner gjorde stor inverkan på Chopin. Under tiden som Elsner undervisade Chopin så tillkom några av hans pianotekniskt mest avancerade verk, inklusive hans båda pianokonserter. Undervisningen varade fram till att Chopin flydde till Paris år 1830. Chopin hann uppträda både i Warszawa och Wien innan upproret i Warszawa inträffade.

1830 utbröt Novemberupproret i Warszawa, då polska frihetskämpar tog till vapen mot den tsar-ryska makten. Chopin hade då åkt iväg på en konsertresa och befann sig just då i Stuttgart när han fick reda på nyheten om upproret. Hans första impuls var att återvända till Polen för att ansluta sig till upprorsstyrkorna, men hans kamrater bad honom att låta bli och istället åkte han till Paris. Han återvände aldrig igen till Polen.

I Paris umgicks Chopin tillsammans med polska flyktingar, bland annat skalden Adam Mickiewicz. Chopins beteende gjorde att han ofta misstogs för att vara polsk adel, trots att han aldrig själv hävdade att han skulle vara det. Hans charmanta och belevade sätt samt hans stora talang gjorde att han ofta besökte de finaste salongerna. Han blev även snabbt vän med musikerna Franz Liszt, Hector Berlioz och Robert Schumann, målaren Eugène Delacroix och författarna Honoré de Balzac och Aurore Dudevant (mer känd under pseudonymen George Sand).

Med Aurore Dudevant inledde Chopin ett mångårigt förhållande. De var ett riktigt hett par i den parisiska skvallersfären. Dudevant var några år äldre än Chopin och betedde sig moderligt emot honom. Hon var väl medveten om hans sviktande hälsa och tog hand om honom på sitt familjegods Nohant. Tillsammans åkte de till Mallorca som de här spenderade de ödesdigra månaderna vintern 1838-39. Detta var början på slutet för Chopin.

Tillsammans hade de hyrt ett litet hus på Mallorca och njöt av hösten. Men under vintern blev vädret kallt och regnigt och på grund av detta försämrades Chopins hälsa snabbt. På grund av hans tuberkulos fick de inte lov att bo kvar i huset utan fick istället söka efter annat boende. Det enda stället de hittade var ett kloster i en by i närheten, Valldemossa. När de insåg att slutet var nära för Chopin så gjorde de allt för att komma tillbaka till Frankrike och Marseille där en läkare i stort sätt hade botat Chopin från hans sjukdom på ett par månader.

Chopin var inne i en mycket produktiv fas i nästan 10 år, men på grund av hans försämrade hälsa och stormiga förhållande med Dudevant blev han mycket svag. Dudevant var en riktig revoltör som klädde sig i byxor offentligt vilket var ett etikettsbrott i 1800-talets Paris. Hon skrev även samhällskritiska romaner. Chopin däremot värnade om traditioner och historia. Dudevants tonårige son var också en anledning till att Chopin blev svagare, eftersom han aldrig accepterade Chopins närvaro. Strax innan Chopin dog så valde han och Dudevant att gå skilda vägar och hon besökte inte honom på hans dödsbädd, trots att han bad om det.

Trots sitt svaga tillstånd så blev Chopin övertalad av en brittisk arvtagerska att göra en turné i England och Skottland. Han blev entusiastiskt mottagen i London, men på grund av sin svaga hälsa så orkade han inte upprätthålla det sociala livet. Hans sista offentliga framträdande blev från en scen i Newcomes-hallen i London den 16 november 1848 där han spelade för polska flyktingar. Det fuktiga vädret i Storbritannien gjorde även att hans tuberkulos blev värre. Chopin återvände till Paris hösten 1849 och avled kort efter i kretsen av hans närmaste vänner och sin syster. Han begravdes på kyrkogården Père-Lachaise i Paris till musiken av Mozarts Requiem. Dock så ligger hans hjärta i kyrkan Swietego Krzyza (det Heliga Korset) i Polen, som ett tecken på hans aldrig sviktade kärlek till sitt hemland.

Enligt nya rön kan Chopin även ha lidit av den ovanliga sjukdomen cystisk fibros.